För att göra det enkelt brukar vi säga att renässansen föddes i Florens i början på 1400-talet i samband med utlysningen av en tävling för att bestämma vem av konstnärerna i staden som skulle göra den andra porten till dopkapellet. Lorenzo Ghiberti vann tävlingen och det blev startpunkten för en ny kultur i humanismens tecken. Under det här århundradet och en bra bit in på 1500-talet kom de allra främsta konstnärerna att verka i Florens. En av dem var Sandro Botticelli.
Sandro Botticellis ungdomsår
Sandro Botticelli föddes i Florens 1445 som Alessandro Filipepi. Det sägs att han fick sitt smeknamn Botticelli p.g.a. sin bror. Han var den yngste av fyra syskon och hans pappa arbetade inom läderindustrin som då som nu var en viktig inkomstkälla för Florens.
Vi har inte mycket information om Botticellis första år. Vi tror att han under en period arbetade under sin bror som var guldsmed. Vad vi vet med säkerhet är att han runt 1464 var lärling hos den berömda konstnären och munken Filippo Lippi. I Botticellis första verk ser man klart att den unge konstnären tog intryck av sin läromästare.
Senare kom Botticelli att arbeta i Florens största och mest berömda konstskola i mitten på 1400-talet som drevs av Andrea del Verrocchio. Tack vare de två läromästarna, Filippo Lippi och Verrocchio, fick Botticelli en gedigen utbildning och kom dessutom i kontakt med Medici som 1434 hade tagit makten i Florens.
Hos Verrocchio lärde han känna den några år yngre Leonardo från den lilla byn Vinci. De två begåvade konstnärerna blev snart mycket goda vänner och öppnade t.o.m en restaurang i närheten av Ponte Vecchio under en kort period.
Botticellis tidiga verk i Florens
Sandro Botticelli visade snabbt framfötterna och fick en rad uppdrag i Florens som han utförde galant. Flera av dessa verk hänger idag på Uffizierna i Florens som t.ex. den berömda “Fortezza” (Tapperhet) och “Konungarnas tillbedjan” där vi inte bara känner igen Medici-familjen utan även uppdragsgivaren och konstnären själv. Några av Botticellis porträtt kan istället beundras på Galleria Palatina i Pitti-palatset, och två mindre tavlor från Botticellis tidiga period finns på Accademia delle Belle Arti som dock är mer känt för Michelangelos David-staty.
Ett av Botticellis klassiska motiv under den här tidpunkten är “Madonna col bambino” och en av dessa ljuvliga tavlor kan beskådas på barnhemmet “Museo degli Innocenti”.
Botticelli i Rom
1481 reste Botticelli och flera andra konstnärer från Florens och Umbrien till Rom. Påven Sixtus IV och Lorenzo Il Magnifico hade lagt ner stridsyxan och för att visa prov på försoning sände Lorenzo de’ Medici sina skickligaste konstnärer till Rom för att freskmåla väggarna i påvens nybyggda kapell, det berömda Sixtinska Kapellet.
Idag besöker de flesta Vatikanmuseerna och Sixtinska Kapellet för att se Michelangelos underbara fresker från 1500-talet. Vi lägger knappt märke till scenerna som beskriver episoder i Kristus och Moses liv som målades av bl.a. Botticelli, Perugino och Ghirlandaio. De kommer tyvärr lite i skymundan trots att freskerna håller hög klass.
Botticellis två mästerverk
Självklart är det dock två storslagna tavlor som kan beskådas på Uffizierna som främst förknippas med Botticelli. Jag tänker givetvis på “Våren” och “Venus födelse” från runt 1480. Dessa mästerverk kanske mer än andra är vad en besökare på Uffizierna absolut inte kan eller vill missa. Av den anledningen lånas dessa verk aldrig ut. De är helt enkelt ovärderliga.
Det är svårt att beskriva känslorna när man som besökare står framför dessa sagolikt vackra målningarna. I båda tavlorna vars uppdragsgivare var Medici-familjen är mytologin det centrala temat. Det var mecenaten som bestämde vad som skulle målas och Medici-familjen var mycket intresserad av mytologi. Filosoferna och lärarna, Pico della Mirandola, Marsilio Ficino och Poliziano, översatte under den här perioden antika verk i Florens. Medici-familjen hade också grundat den nyplatonska akademin och det är i det här kulturella klimatet som vi ska se dessa verk. Man behöver dock inte vara insatt i filosofiska resonemang för att njuta av Botticellis konst. I “Våren” är det detaljerna som gör skillnaden. Som beskådare fångas man av den underbara beskrivningen av tygerna, blommorna på gräsmattan och färgskalan.
I “Venus födelse” är det istället den vackra kärleksgudinnan som berör betraktaren. Tavlan är definitivt bland de mest berömda konstverken i världen.
Konstnärens sista år
I slutet på 1400-talet kom dominikanermunken Girolamo Savonarola från Ferrara till Florens. Munken blev inbjuden av Lorenzo Il Magnifico trots att Savonarola var uttalat kritisk mot Medici. Med Lorenzo Il Magnificos död 1492 fick munken vind i seglen och kunde två år senare överta makten i Florens.
Savonarola såg sig själv som den nye frälsaren. Hans brandtal lockade till sig de stora massorna. Även Botticelli och Michelangelo var nyfikna och vallfärdade till Florens katedral, Santa Maria del Fiore ( il duomo) för att lyssna på munkens predikningar. Michelangelo valde dock snabbt att lämna staden, medan Botticelli blev en hänförd anhängare av Savonarola.
Det ledde tyvärr till att Botticelli brände några av sina verk på fåfängans bål. Vi vet än idag inte hur många av hans tavlor som på detta vis eldades upp den 7 februari 1497.
Ett år senare, 1498, gick Savonarola samma öde till mötes. Florentinarna hade fått nog av Savonarola och när munken vägrade gå på eld togs han och hans närmaste bröder till fånga och hängdes sedan på Piazza Signoria och liken brändes upp. Askan som blev över slängdes i floden Arno. Idag finns det en sten på torget som visar var händelsen ägde rum.
Savonarolas bortgång överensstämmer i stort sett med slutpunkten på Botticellis karriär. Han blev aldrig sig själv lik igen. Visserligen målade Botticelli “Natività Mistica” 1501 vilket är hans enda signerade och daterade verk, men han kom också i samma veva att skuldsätta sig och blev dessutom anklagad för sodomi, vilket å andra sidan hände flera andra konstnärer som t.ex. Leonardo da Vinci och Sodoma.
Trots att de sista åren i Sandro Botticellis liv inte går att jämföras med hans glansdagar var han en av konstnärerna i expertpanelen som skulle besluta vart Michelangelos David-staty skulle placeras när den stod klar 1504. Botticellis förslag att ställas upp statyn framför Florens katedral fick dock kalla handen.
Botticelli levde hela sitt liv i området runt Borgo Ognissanti och när konstnären dog 1510 begravdes han i kyrkan Ognissanti som också var Vespuccis familjekyrka. Om du går in i kyrkan kan du njuta av några vackra fresker av Botticelli och Ghirlandaio, samt ett krucifix målat av Giotto. Det är då tämligen överraskande att du verkligen måste leta efter Sandro Botticellis gravsten för att finna den. En enkel grav för en av de allra största konstnärerna från Florens guldålder.